Omistlig lat

En van till mig spelade Tomas Andersson Wijs lat Halsingland for mig en gang, och jsut da brydde jag mig inte namnvart, det var mer: "jaha, den var val bra", men efter det har jag da och da gnolat den, och tankt att jag borde lyssna pa igen och idag nar jag hade ovanligt lite att gora, bestamde jag mig for att kolla upp om den fanns pa myspace, sen dess kan jag inte sluta lyssna.

Jag vet inte varfor jag blev sa omedelbart paverkad, kanske for att jag ar har och lite nostalgisk - inte for att jag ar fran Halsingland, men jag kan fortfarande forsta den dar kanslan av "hemma" numera nar jag langtar efter Sverige, kanske for att det ar nagot som har virvlat runt i min hjarna senaste tiden - att vara hemma och att vara borta, att langta hem och att langta bort.

Hälsingland du farsans land
Det är ikväll jag tar min dotters hand
Och går den lilla stigen ned mot tjärnen

Jag har aldrig haft ett sadant hem forstas, mina foraldrar flyttade runt som barn och jag med. Det finns inget speciellt hus eller landskap dar min slakt alltid har bott. Ibland onskar jag att jag hade haft det, kunnat visa mina barn var deras morforaldrar levde, kunna ha det dar "hemma", hemmet som har forts vidare i generationer.

Och bergen lyfter av min skuld
Dom säger sjung din sång igen så ska vi svara

Och jag hör bergen svara
Där från andra sidan sjön

Det ar inte bara Tomas Andersson Wij som sjunger, det ar for, i och till Halsingland laten har kommit till.

Världen är nån annanstans
Jag har varit där ute men alltid vänt tillbaka

Ni missar verkligen nagot om ni inte klickar er vidare och lyssnar pa den har laten, som sagt: omistlig.

Lyssna
Tomas Andersson Wijs hemsida