Ny mobil

Nu har jag faktisk skaffat en mobil som man kan blogga från. Här ser ni iaf noomie som gör någonting.

Feberyrsel

Har råkat ut för min andra feberomgång på två månader. Skyller allt på Uppsalas bakterieflora, den är rent livsfarlig för en annars frisk och hälsosam norrlänning. Nu känner jag mig lite piggare än innan men ett par dagar nu har jag legat i fosterställning och gnällt och snorat och önskat att jag kunde somna in lugnt och fridsamt för att aldrig vakna upp mer (närå). Det enda som känns någorlunda tillfredsställande är att mitt hår är sådär fett så sen när jag väl tvättar kommer det blir ljuvligt vackert, i en dag i alla fall, nåja, jag är inte den som är bortskämd när det gäller glädjeämnen.


(Här skulle jag lagt in ett äckligt kort på ett foster men min dator låtar mig inte göra sådana avancerad grejer).

Hate to be that guy.

Angelina Jolie har en, säkert någon annan kändis också. Och jag vill inte vara sämre så jag har nu... tada. Tatuerat mig. Jag vet, känns lite väl kriminellt och allmänt som en trettioårskris som kommer för tidigt men den är cool. Gjorde ont iaf.

Ok, sista listan, jag svär!

Inne:

- Fågelsång. När man hör fåglar som kvittrar överallt så vet man att det är vår, det finns inget som känns så vårigt.Jag drabbas varje morgon, när jag hör fårgelkvitter, av en extrem lust att gå ut någonstans och sätta mig och dricka mitt morgonte, oh, vad jag önskar att det fanns en balkong här! Att springa ner för fem trappor balanserandes på en kopp te och smörgås och sätta mig på gräsplätten mellan husen känns inte helt bra (särskilt inte det där med balanserades koppen för en klumpeduns som jag).
- Havet. Också något som saknas i min Uppsala-vistelse (förutom balkong då). Jag saknar havet. Endera dagen tänker jag ta en buss ut och ha med matsäck och en filt och så ska jag ha på mig en stor kofta och jeans (kanske ett hårband) och vara allmänt Rosamunde Pilcher-hjältinneaktig. ÅÅH!!
- Cykelsemester. Enkelt, billigt och ljuvligt! Tågluffning är so last season. Tänk er att ta med sig ett tält och kunna slå upp det lite varstans, vilken total frihetskänsla!

(Värst vilken naturdyrkare jag håller på att förvandlas till).

Ute:

- Brist på mat. Eller snarare brist på energi att laga mat, jag somnar i princip aldrig riktigt mätt och är för den skull aldrig riktigt mätt. Har aldrig tid att göra något riktigt, eller om jag gör det så beräknar jag fel och så blir det för lite. Att ställa sig och göra om allt då känns lite fånigt. Vad skulle jag inte ge för ett riktigt gott mål mat! Idag satte jag upp två bilder föreställandes mig och Emma som proppar i oss en mastodontpizza i Venedig, man ser riktigt hur vi tvingar i oss den, usch, vad jag avskydde pizza och mozzarella efter det. Nu skulle jag ge vad som helst för att få käka den. Samt den JÄTTEportion vi fick på en resturang i Budapest, munnen börjar vattnas bara jag tänker på det, även om jag nästan spydde efter jag hade ätit halva portionen då. Så bortskämd man var.

En lagomt seriös text om musik

Idag smet jag in på biblan för att låna en skiva som jag hade letat upp på internet innan, Dubbetltrubbel av Olle Adolphson och med Olle Adolphson trodde jag naturligtvis.

Jag kanske borde ha fattat att han inte skulle ha döpt en av sina skivor till något sådant. Istället var det en hyllningsskiva med diverse svenska artister. De vanliga, de som alltid spelar in låtar till hyllningsskivor, vare det sig är Evert Taube eller Allan Edwall eller vad det nu är. Jag vet inte vad som har gjort mig så allergisk mot sådant, det kanske kommer sig ifrån när jag och pappa såg en hyllningskonsert för Mikael Wiehe. Mikael Wiehe själv satt i en fåtölj på scenen och alla artister som uppträdde kastade slängkyssar och sa att Mikael Wiehe hade betytt så mycket för dom.

Har lyssnat på skivan lite grann i alla fall, Olle Adolphsons visor går inte av för hackor ändå. Men jag tycker att problemet är att hela innerligheten försvinnner. Det ska vara hyllningar men det ska också vara "eget" och speciellt. Jag är ju, som bekant, inget musiksnille överhuvudtaget, men jag tycker att när hyllningsskivor spottas ut på rad så blir det inte hyllningsskivor utan mer artister som spelar in gamla låtar för att vara lite finkulturella, lite fina. Jag har minsann lyssnat på visor, jag med, liksom.

Nu har jag fått det jag vill ha blir inte den vackraste och sorgsnaste kärleksballaden någonsin utan bara några muttrande ord av Peter LeMarc, titta man kan mutttra fram Olle Adolphson och lägga på en kör och sjunga slutraden femti gånger. Tacka vet jag Olle Adolphsons torra och verkligt sorgsna version.

Nu är det gott att leva är inte en sprudlande sommarvisa utan Sofia Karlsson ska ha lite sådär gungig (eeh, musiktermen någon?) röst och låta Sofia Karlssonsk och så lite fiol för att få det extra pikant.

Och ungefär likadana är alla låtar (eller, okej, som jag har orkat lyssnat på). Jag vill ha en Olle Adolphson skiva med Olle Adolphson, tack! Och färre hyllningsskivor.

Saker jag gjort under veckan

Med tanke på att listor är inne så tänkte jag också göra en liten:

1. Jag har rastat en hund för första gången. Ioförsig inse sådär supersvårt men det kändes ändå som ett stort steg.

2. Kört i 110 för första gången. Jepp, hade min stadskörning i Norrköping igår och det var skoj. Fick köra snabbt och långsamt. Enligt min körskolelärare ska det inte vara allt för långt kvar nu.

3. Börjat drömma om att spela trummor igen. Synd bara att jag inte har några.

4. Spelat lite Icewind Dale. Har inte tid men hoppas att jag kan nörda några timmar den här helgen.

Saker jag ska göra:
Försöka se Children of Men, spela in en låt med säckpipa i, göra halkbanan och lyssna massor på Kevin Prosch

4 orsaker till lycka

1. Snygga jobbkläder. Ja, alltså, bara det faktum att jag har fått jobbkläder är ett glädjeämne eftersom jag länge har velat ha det för att se lite mer proffsig ut, men grejen var att jag först fick ett förkläde, tänk Pippi Långstrump, det var dessutom grönt och allmänt fulifierande. Men idag fick jag en snygg tröja istället med snygga fickor på, dessutom är tröjan mörkblå och jag klär i mörkblått, om jag får säga det själv.

2. Fågelgardiner. Alla säger att våren är på väg, men jag har vår jämt inne i mitt rum p.g.a. mina vackra fågelgardiner, jag tycker annars att rummet är ganska otrivsamt men bara jag ser på gardinerna blir jag oförklarligt mjuk i hjärtat.

3. Paul Simon - Mother and Child Reuinon. En av världens bästa låtar, upptäckte jag nyligen.

4. Ny Lotta-bok. Alltså, jag är så glad glad glad att ni fattar inte. Gick in på Myrornas och skulle bara kolla lite och av ren vana sneglade jag på hyllan med Wahlströms-böcker och den här gången hittade jag "Det är Lotta, förstås!" för en ynka femma. Den allra första Lotta-boken och jag har inte haft den innan och inte läst den på evigheter. Lyckan, alltså!