Börjar mig tycka se ljuset i den mörka tunnel som kallas "att skriva ett PM". Det är fortfarande inte bra, men det är i alla fall snart fem sidor och med det får man väl låta sig nöjas. Det pinsamma är att min lärare vet att min pappa just har doktorerat i historia (det är alltså en kurs i historia det jag läser) och mitt PM är inte direkt i den klassen, alls. Det är mest en upprapning av knepiga ord och man märker verkligen hur jag försöker mitt bästa för att fylla ut så att det blir tillräckligt, vad sägs t.ex. om underrubriker i storlek 14 med fet stil? Desperat är vad det är. Men jag lämnar i alla fall in något och förhoppningsvis behöver jag aldrig se henne i ögonen mer. Förhoppningsvis slipper pappa det också, annars får han skämmas över sina lata barn.
Nu ska jag göra mat och sen blir det en halv sidas onödig sammanfattning + lite till och sen så.. aldrig mer ett PM.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
En svunnen tid da PM:et var nagot helt annat.
Underrubriker i 14.. Haha!!
Post a Comment