Med ett misslyckande i baken är det bara att blicka framåt. Visst hade det varit rätt kul, skönt att få leva ut drömmarna som alla andra lever i. Så blev inte fallet, inte den här gången. Tårarna brände som pilar i mina ögon. Rösten höll fast det var på ett hår. Jag var arg, arg på mig själv och allt annat.
Efter några timmar står jag och diskar och helt plötsligt står det klart. Det kommer nya chanser, bättre tider och precis lika fina dagar. Livet är inte slut, inte än. Det har bara börjat. Det slår mig som en blixt. Var tacksam och glad för livets glada stunder. Allt detta tänker jag på och samtidigt börjar radion spela den finaste melodin just nu. Låten som symboliserar vad allt handlar om. Nästa gång ska jag klara min uppkörning... Tror jag, om inte annat får jag cykla resten av livet.
skip to main |
skip to sidebar
1 comment:
stackare! tur att jag inte ringde och gratulerade som jag tänkte.. bättre lycka nästa gång!
Post a Comment