T.ex. alla lite mer kända bloggare som dunkar varandra i ryggen och skriver "lysande" till varandra eller kallar varandra "baby" och länkar till varandra och är likriktade och håller på att ta över mediasamhället (i Sverige då, vi behöver inte överdriva).
T.ex. att man visar upp hela sitt liv på bloggen och inte lever utan bloggar. Man kan inte bara vara lycklig utan man måste skriva: "ååhh, gud, idag var jag så glad och solen sken och det låter sääkert klyschigt".
T.ex. att man kan inte skriva en ledsen text om hur mycket man hatar sitt arbete utan att vara rädd att någon hittar den, typ skvallrande kollega eller mindreårig chef (eller så är jag lite väl paranoid).
T.ex. att man hela tiden är rädd att hamna på Konsum, Tjuvlyssnat eller Stockholm Street Style.
T.ex. att man upptäcker hur dum man är eftersom man aldrig skriver något BRA och ORIGINELLT.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment