Om ett par månader tar jag studenten.
Egentligen borde ett sådant konstaterande fylla mig med överjordisk lycka.. eller, jo, visst, när jag tänker på hur vi står där på trappan i vita mössor så känns det fint inuti. Men sen kommer den där paniken/stressen. Ok, jag vet vad jag vill, men att veta och vilja är en helt annan sak än ett göra och jag är inte direkt känd för min företagsamhet. Usch, det är tryggare att vara liten, man behöver inte oroa sig för vad som ska hända eller om pengarna ska räcka eller om man gör rätt.
Hela jag regregerar till 9 år igen. Jag vill vara 9 år nu och jag vill spela fotboll på en lerig gräsplan, jag vill se fram emot att börja fyran. Det året jag var nio är det bästa i hela mitt liv, det var precis det året då jag inte brydde mig ett dugg om så mycket annat än mig eget liv. Sedan började man bry sig. Jag gillade att inte bry mig. Det var lagom intelligenskrävande.
Imorgon (jag lovar nästan) ska jag söka in på två bibelskolor i England och jag ska söka in på Uppsala Universitet (för säkerhets skull) och jag ska söka ett jobb.
Imorgon är jag i och för sig upptagen från ett till sen kväll.. jag lovar att kanske göra det på torsdag.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment